Nisse - apan känner ingen

"The Superheromovie" - suuuugeeer !

Såg den nyss, har fått hem en annan film med bl.a. Amanda Peet, hon är vacker och duktig, så hoppas den är bättre!


Ska nog sova nu, börjar bli trött i ögonen, magen är svullen sedan middagen.

Jag ska borsta tänderna, duscha, sedan lägga mig.

Jag lovar er, jag kommer med all sannolikhet blogga mer.
Troligen via tlfn, värsta skönt att ligga i sängen ju.

Det enda positiva är det.

Sicket tråkigt liv man har?

Det kom jag fram till nu under kvällen, när jag låg i soffan här hos morsan.

Vad gör man på dagarna?
Vad sysselsätter man sig med?

Inte mycket, det man gör är att arbeta.
Livet verkar inte handla om så mycket annat.

I yngre dagar så hade man fotbollen, man hade skolan med alla vänner.
Man hade en framtid, som inte var nära, men ändå inte långt borta.

Man hade inget ansvar.
Man gjorde som man ville, skiten fick alla andra ta.

Gud vad skönt det var!

Men man fick inte göra allt man får idag, men idag är det inte roligt längre.
Saker man längtade till är inget att sträva efter.

Ju äldre man blir, desto större ansvar måste man ta.
Allt handlar om det.

Tydligen.


Tragiskt.

Hur ser en typisk dag ut för mig?

Jag kliver upp när klockan ringer, dricker några koppar kaffe.
Tvättar av mig, klär på mig och beger mig till jobbet.

Sedan jobbar jag hela dagen, åker därefter hem för att dra mig tillbaka, och sedan kliva upp dagen efter för ännu en arbetsdag.

Man umgås inte längre.
Inte på samma sätt.

Man har inte tid.
Ork.
Intresset.

=(

Och en ledig dag, hur ser en sådan ut?

Sover, sover, Tv, Tv, Tv, Dator, Dator, Dator.

Det verkar inte vara mer heller.

Alltså, jag har under flera tidigare tillfällen ställt mig frågan: Vad handlar livet om?
Men kommer aldrig fram till ett svar som tillfredställer min förundran.

Arbete, bilda familj, njuta?
Eller är det något annat?

Vad?

Det är ett väldigt djupt ämne som jag cirkulerar i.
Alltså, man kan ju alltid ha olika åsikter, man kan ju alltid tycka på olika sätt.
Men vad tycker jag, eller vad TROR jag??

Det är en väldigt bra fråga..

Om man tänker framåt, hur kommer livet se ut när man ligger på dödsbädden?
Kommer man att ångra något, vara stolt över något?

Vad och hur kommer man att känna?

Kommer man känna att man har lyckats med något i livet, något stort, något som inte bara jag uppskattar, utan andra också?

Lever man livet för sig själv, eller för sina medmänniskor?

Jag menar, om livet handlar om varje individ, så kan jag rannsaka bort ett flertal teorier om vad livet handlar om, samma sak om livet skulle handla om mina medmänniskor.

Men jag tror jag vet svaret, men det är inget specifikt svar, utan mer en förklaring till denna vanliga frågeställning.

Jag tror att livet inte har någon speciell betydelse så.

Jag tror att varje individ har en speciell uppgift, alltså att mitt liv handlar om en sak, medan ditt liv handlar om något helt annat.

Att varje individ är en pusselbit i ett gigantiskt pussel.

Lite som fotboll;

Alla måste göra sitt yttersta för att lyckas.
Göra sitt bästa i alla väder.

För i slutändan så blir det en bättre match.

En bättre vardag.

En bättre värld.

Mitt liv är kanske tänkt att ägnas åt karriär, ditt liv kanske är ägnat åt familj.
Och hans liv är kanske ägnat åt att sprida tillfredställelse?

Det är svårt, men jag tror att det är min livsvision.
Jag tror det.

Men det känns, för mig, som att det är den mest logiska förklaringen.


Nu vill jag bara klargöra för dig att jag trivs med min livssituation.
Jag är glad över det jag har nu, men jag vill ha mer.

Jag är inte nöjd, för jag blickar framåt.

Jag vill ha ett bra liv, jag vill känna att jag har gjort bra saker när jag ligger på dödsbädden.

Alltså, man måste offra saker för att få andra.
Men det behöver inte betyda att man offrar något för alltid.

Snarare tvärtom.

Vi (även jag) tar saker för givet.

Om det är något som vi (jag) är duktig på, så är det just det.

Att ta saker och ting, familj & vänner, för givet.

Den trygghet som vi har, de vänner vi umgås med, familjen som alltid finns där.

Det är bara så.
Dom finns alltid.

Men vi upptäcker inte vad vi älskar förrän vi har gått miste om det.

Tänkt dig själv, jag hatade morsans katter när jag bodde hemma, för att alla mina kläder blev håriga.
Men nu saknar jag det.
Jag saknar håriga kläder.

Jag saknar min vän.
Hon har alltid funnits där för mig.
Alltid kunnat prata med henne, alltid kunnat ringt henne.
Alltid kunnat sovit där.

Alltid varit med henne.

Men det senaste, ja, låt oss säga halvåret, så har både hon och jag jobbat som fan, och inte varit ledig samtidigt.
Vilket i sin tur har gjort att vi knappt umgåtts något.

När vi annars var med varandra 24/7.

Till råga på det så flyttar hon till Sthlm nästa år.

I Januari.

Första veckan.

Sedan kommer jag inte träffa henne på flera månader.
Bara när jag är där nere (vilket jag aldrig är) eller när hon är här uppe.

Så nu känns det tråkigt, att jag inte kommer träffa henne lika ofta.

Inte ha möjligheten att ringa henne mitt i natten och kunna sova där.
Inte bara kunna umgås.

=(

Dessa två är exempel på att vi tar saker och ting för givet.
Man upplever nya saker, som blir till vardagliga saker, som man sedan inte ser.

Man blir blind.

Vi måste börja uppskatta det vi har, det vi håller kärt.

Guuud vilken blogg det blev..

Hade inte alls tänkt skriva så pass mycket..

Men när jag väl sätter igång med skrivandet, då går det av bara farten och sen så ett tu tre så har man 10 A4-sidor.

=)

Hoppas ni har funnit bloggen intressant och givande.

På något sätt.

Nu är det dags för mig att lägga mig, kan inte sitta vaken hela nätterna och sova hela dagarna, då kan jag ju inte umgås med mina vänner.

Nu när jag har tid.


Nisse goes Hampe tomorrow ! !

=)