Sanningen är hård, även om en uppdagad lögn är hårdare
Det finns saker och ting i våra liv som jag inte kan förstå mig på.
Varför ska man vara ovänner?
Det är ingen som tjänar på det, hellre vänner än ovänner.
Vi uppskattar inte de små sakerna förrän vi gått miste om dessa.
Små detaljer som gör våran vardag enklare.
Vi tar så mycket för givet, undra om det ligger i våran natur?
Kanske inte i grund och botten, men känns som om det ligger i våran natur nu.
Varför ska små bagateller blåsas upp till världens största dilemma??
Skilda meningar kan göra så stor skada.
Bättre att tiga än tala.
Ibland.
Visst, vi måste säga vad vi tycker och tänker, men hela tiden?
Ibland måste man värdera situationen och överväga tystnaden.
Även om man inte skadar någon annan, så kan det komma surt tillbaka mot en själv.
Min mamma är ett bra exempel.
Hon har svårt för att vara tyst.
Hon pratar mycket hellre än att hålla igen.
Vilket många gånger har och fortfarande resulterar i att hon drabbas negativt av det i slutändan.
Det är inte alla som uppskattar den brutala sanningen.
Sanningen är hård, även om en uppdagad lögn är hårdare.
Tänk er för, värdera era åsikter och till vem/vilka ni riktar dem emot.
Vi är alla olika individer, men i slutändan ändå en stor gemenskap.
En kan inte göra allt, men alla kan göra något, vilken klyscha, men det ligger något i det hela.
Om vi alla börjar rannsaka oss själva, och börjar därifrån, istället för att så snabbt döma andra, då har vi kommit en bra bit på vägen.
Börja förändra världen i små gester.
Vi måste alla börja någonstans, och varför då börja i slutet?
Kedjereaktion.
Om jag gör en sak för två andra personer, som i sin tur gör en sak för två andra, som i sin tur fortsätter, vart hamnar vi då?
I ett bättre samhälle, i en bättre vardag.
Det kommer aldrig bli perfekt, eftersom det alltid kommer finnas något eller någon som vill annorlunda, men om vi bara kan acceptera olika åsikter och olika personligheter så är det perfekt.
Snacka istället för att slåss.
Prat före våld!
Diskutera mera, muntligt, dela åsikter, men respektera varandra !
Varför ska man vara ovänner?
Det är ingen som tjänar på det, hellre vänner än ovänner.
Vi uppskattar inte de små sakerna förrän vi gått miste om dessa.
Små detaljer som gör våran vardag enklare.
Vi tar så mycket för givet, undra om det ligger i våran natur?
Kanske inte i grund och botten, men känns som om det ligger i våran natur nu.
Varför ska små bagateller blåsas upp till världens största dilemma??
Skilda meningar kan göra så stor skada.
Bättre att tiga än tala.
Ibland.
Visst, vi måste säga vad vi tycker och tänker, men hela tiden?
Ibland måste man värdera situationen och överväga tystnaden.
Även om man inte skadar någon annan, så kan det komma surt tillbaka mot en själv.
Min mamma är ett bra exempel.
Hon har svårt för att vara tyst.
Hon pratar mycket hellre än att hålla igen.
Vilket många gånger har och fortfarande resulterar i att hon drabbas negativt av det i slutändan.
Det är inte alla som uppskattar den brutala sanningen.
Sanningen är hård, även om en uppdagad lögn är hårdare.
Tänk er för, värdera era åsikter och till vem/vilka ni riktar dem emot.
Vi är alla olika individer, men i slutändan ändå en stor gemenskap.
En kan inte göra allt, men alla kan göra något, vilken klyscha, men det ligger något i det hela.
Om vi alla börjar rannsaka oss själva, och börjar därifrån, istället för att så snabbt döma andra, då har vi kommit en bra bit på vägen.
Börja förändra världen i små gester.
Vi måste alla börja någonstans, och varför då börja i slutet?
Kedjereaktion.
Om jag gör en sak för två andra personer, som i sin tur gör en sak för två andra, som i sin tur fortsätter, vart hamnar vi då?
I ett bättre samhälle, i en bättre vardag.
Det kommer aldrig bli perfekt, eftersom det alltid kommer finnas något eller någon som vill annorlunda, men om vi bara kan acceptera olika åsikter och olika personligheter så är det perfekt.
Snacka istället för att slåss.
Prat före våld!
Diskutera mera, muntligt, dela åsikter, men respektera varandra !
Kommentarer
Trackback
