Tomhet utan dig. Sorgsen



Helt plötsligt tar ngt så vackert slut.
Sorgligt.

Jag har gråtit mer än vad jag någonsin gjort tidigare.

Och nu började låten också, jag grinar för fulla muggar.
Gud sentimental jag blev.

Men det blir så, när något så vackert tar slut.

Varför är livet så unfair??

Tragiskt.

Tomhet.
Det är allt jag känner, jag försöker känna efter, men känner bara en stor tomhet, men samtidigt en stor, gigantisk klump i magen.

Vill ha bort den, vill inte känna så här.

Det finns inget som kommer göra det bra igen, sådan är känslan som är övergripande klumpen och tomheten.
Och nu kommer låt nummer 2.

='(

Fan, jag skulle aldrig brytt mig, bara låtit det vara.
Då skulle man inte veta, och i och med det skulle jag inte må så dåligt.

='(

Vill bara lägga mig och sova, inte vakna förrän...ja..jag vet inte, typ aldrig?
Vill bara dra täcket över huvudet och släcka alla lampor, bara ligga ner.

Tänka på alla goda minnen, det är det man har nu.
Minnen.

Ingen annat.
Jag tyckte det blev sämre och sämre ju längre vi drog ut på det, men det tycker jag inte nu.

Det är klart, förändringar kommer alltid, det kan man inte komma ifrån, men man (läs jag) är så rädd för förändringar, eftersom man inte känner till de nya sakerna så väl som allt annat, därav den skeptiska personen.

Men förändringar är bra, man (läs än en gång jag) lär sig nya saker hela tiden, bagage har man alltid med sig, även om saker och ting är jobbiga att uppleva, så underlättar bagaget de framtida upplevelserna.

Negativt kontra positivt.

Det spelar ingen roll vad man beslutar sig för, eller vad man tror på, eller vad man tycker, så länge man kan stå för det och vara villig att dela med sig, gör man det rätta, allt detta enligt min mening.

Ingen kan någonsin säga till någon annan att dennes åsikter är fel, eller något liknande, för vi har alla våra egna, personliga, individuella uppfattningar om allt mellan himmel och jord, och det ska ingen utomstående hacka ner på!

Det är våra åsikter och ställningstaganden som gör oss till dom vi är.
Stå på er, och ge alla en chans!




Oj då, verkar som om det blev lite djupare nu..=S
Hade inte alls förväntat mig detta..

Jag mår bättre efter att ha skrivit detta, men känner fortfarande saknaden efter dig.

En fyra år lång relation sätter sina spår.

Jag kommer att kolla till dig då och då. =)

Promise!

N

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0