Nisse - apan känner ingen

Snälla, kan jag inte få sova??

Jag är jättetrött, har tvättstugan om fyra timmar.
Kan inte vara vaken.

Men har legat vaken i sängen sedan två timmar..


Tankarna bara flyger runt, runt.

Jag började tänka på en massa.
En massa skit.

På gamla tider.

Tiden då man var ute i vasstråen och lurade.
Då man alltid var i farten.


Det var roligt då.

När man nu låg och tänkte tillbaka om allt som man var med om, alla som man var med om.

Jag saknar det.
Men ändå inte.

Enklare förr.

Inte lika komplicerat då.

Varför ska allt man gör idag vara komplicerat?

Man gör ju samma sak, men allt man gör idag innebär ansvar, ansvar som är tungare än någonsin att bära.

Vet inte riktigt om jag vill skriva allt som jag egentligen vill, ska man göra det?

Vore ju skönt, men å andra sidan känns det inte som om det är värt att tas upp..

Jag vet inte, verkar inte vara mycket som jag vet om i dags (natt) läget..
Vet inte alls.

Varken in eller ut.

Varför är det så mycket ansvar?





Man är själv.

Visst, man har sina medmänniskor, sina vänner, sin familj och allt det där crapet.

Men när det väl kommer till kritan så står man där, helt ensam och utblottad.

Det spelar ingen som helst roll, när allt kommer omkring så är vi alla individer som måste ta hand om oss själva.
Alla val vi gör, alla saker vi inte gör, allt detta gör oss till de vi är, och de vi blir.

Ska jag hälsa på mina föräldrar?
Ska jag ta det där jobbet?
Ska jag flytta?
Ska jag...?

Oavsett om svaret är ja eller nej, så har valet radikala konsekvenser som medföljer.

Ett litet val, en liten åsikt.


Ett exempel (hypotetiskt) ;

Algot Backlund sitter med några vänner och dricker kaffe, när dom börjar snacka om att det skulle vara skönt att bara åka utomlands och uppleva nya saker.

Sagt och gjort; dom bokar en resa och lämnar Sverige.

Algot hittades drunknad.


Ett annat exempel;

Mattias "Thuna" Törnqvist, jag och några till grabbar var på fest.
Vi hade snackat om festen hela veckan.
Vi skulle röka för första gången, vi var ju dom coola grabbarna.

Sagt och gjort; vi rökte, och alla röker utom en idag.

Icke-rökaren, Thuna, dog i cancer




Nu var la kanske dessa två exempel väldigt extrema, men det jag tror att jag vill ha sagt är att oavsett vad vi väljer, när vi väljer, så får våra val konsekvenser, ibland kan vi stå för dem, och ibland inte.

Om jag tar det här jobbet, så innebär det att jag går från den trygghet jag har idag, till något nytt och okänt.

Från mina fantastiska kollegor och gäster, till något annat som inte alls kanske är lika fantastiskt?
Är det värt en chans?

Eller ska jag ta det säkra före det osäkra?



Om jag nu tar mig an det nya, så innebär det att jag kommer att beblanda mig med nya ting, och det kommer i och med sig utveckla mig som person, sedan vet jag inte om det blir till det bättre, eller motsatsen.

Om jag stannar, så vet jag vad jag gör, men kommer jag att utvecklas som person?
Kommer jag att vara lycklig som människa?

Hur ska man veta svaren???

Jag vet inte.



Man kan ju alltid ställa sig frågan varför man från första början började titta på andra alternativ,
men det har inte gett mig några svar.

Man kan också fråga sig själv vad man vill göra i framtiden, men det har i
nte heller gett mig några som helst svar.





Vad ska jag ta mig till, jag har ingen som helst aning om vart jag ska vända mig, vem jag ska prata med eller vad jag ska göra!


Det var bättre förr.
När man var ung, bodde hemma, gick i skolan och träffade polarna måndag till fredag.

Man hade ett liv, ett simpelt liv.

Det var goda tider då.

Blir det goda tider nu?

Jag ska göra ett femhundraelfte försök att somna, men vet inte om jag kommer vakna med en lättnad, eller någon annan sorts positiv känsla gentemot detta...

Snälla, låt mig sova och sluta sia om framtiden!