Nisse - apan känner ingen

Vet inte riktigt vad jag kan/bör/ska skriva...

Men det är ändå ingen som läser detta och jag står för vad som helst.


Jag kan bara inte förstå hur det kan vara som det är nu.
Jag blir riktigt irriterad, less och störd på det hela.

Det finns ingen som helst koll, ingen som helst logik bakom något, utan det är bara en "jag skiter i"-känsla man får.
Det verkar inte spela någon roll hur det ser ut, eftersom det inte är under vederbörandes närvaro.

Jag vet inte alls vart jag ska ta vägen.

Ska jag skratta eller gråta?

I stundens hetta så vill jag inget annat än att bara dra!
"Äh, jag skiter i detta!"


Uppgivenhet.

Deprimerande.

Irritation.


Det jag har förväntat mig tidigare har jag förväntat mig nu med, men bara fått en knäpp på näsan.
Men vissa självklara saker, som bara ska finnas, existerar inte.


Jag mår inte bra i den miljön det är nu.
Och det känns inte som att det kommer att bli till det bättre.

Kanske dags att gå vidare?